jag vet inte hur jag ska börja.. du sitter just nu på planet påväg hem och det känns så himla overkligt att jag äntligen får träffa dig. har aldrig kännt såhär starkt förälskelse till någon, åååååh jag kan verkligen inte förstå.

Första gången jag träffa dig, va på ung-08. jag dog direkt när jag såg ditt fina leende, blev jättegenerad och visste inte vad jag skulle säga till dig. trodde aldrig.. verkligen aldrig på att det skulle bli du&jag tillslut. men när vecka 35 hade paserat, då jag hade sovit hos dig för första gången och varit med om pinsamheten med stort P, och du skyllde på mig kommer jag ihåg.. du va inte direkt favorit just då, men jag hade ändå en dragning till dig. jag visste att det fanns en annan för dig då, och jag hade också en annan, fast det rann ut i sanden mellan den personen och med ganska fort då det enda jag tänkte på, var bara på dig. efter andra gången jag hade sovit hos dig, då det dessutom var planerat.. som inte första gången var. så kändes det som att vi inte direkt var kompisar längre.. ja eller någonting mitt imellan. runt den här tiden blev jag sjuk, och va sjuk under en hel helg som jag egentligen inte fick vara sjuk (se i arkivet från sep). Men måndagen den 15 september.. blev jag lyckligast i världen. då jag stolt fick erkänna för lillasyster att jag nu var flickvän.

Nu har snart 6 månder gått.. 1 halvår, gud! jag kan inte förstå att tiden har gått sååå fort, även fast det känns som jag har kännt dig hela mitt liv. första månaden hände det inte så mycket, då jag också låg inne på sjukhuset i ett par dagar. men tillslut fick jag dig att inse något som jag verkligen inte ångrar, kommer ihåg hur sjukt dåligt jag mådde då jag kände mig tjatig osv. men du tog det positiv och du gör mig än idag till världens lyckligaste. jag längtar tills imorgon, då jag äntligen får träffa dig.. Andrea Selin <3 Sebastian Helge