sitter och räknar ner tiden då det bara är exakt 1 timmar och 33 minuter  tills jag har varit den lyckligaste på jorden i åtta hela månader, jag kan inte fatta. ställer mig hela tiden frågorna:
- vad ser han egentligen hos mig ? (som inte jag ser)
- hur kommer det sig att det bara blev vi, genom ett litet sms, som JAG skrev?
- hur kan vi ha hållt ihop så länge ?
- älskar han mig fortfarande ?
- lever han ? (om han inte svara på ett tag..)
- varför just lilla mig, han som är världens underbaraste lixom ?!

Jag kan nog aldrig få de svar jag vill ha, för när jag tänker efter.. och vänder på det. så finns det knappt ord på det. det enda jag kan säga, är att jag älskar honom och aldrig kommer lämna honom, för någon annan. men när han säger det, så tycker jag att han ska säga mer, mer & mer. jag vet innerst inne att han älskar mig, men att höra det varje dag förgyller hela min dag, särskillt när jag bara får ett sms helt plötsligt, oh yes, I love the perfect guy in the world. kan lixom inte förstå att just den killen jag verkligen kämpade för och krigade för att ha, valde mig och säger saker jag nästan skrämms av. jag är egentligen för ung. hade velat spola fram tiden 8-10 år, då hade det inte varit konstigt med att vilja flytta ihop, planera allt i detalj etc.

Lilla jag på mina ynka 16 år vill leva med min pojke resten av mitt liv, spelar ingen roll om jag så behöver flytta varannan sekund för att få 5 minuter med honom per dygn, jag skulle offra allt för honom. nu är det bara 3 år kvar tills jag kan åka ner till skåne om så jag behöver det för att spendera mina nätter med personen som har initialerna SH.

Sebastian, jag Andrea älskar dig med hela mitt hjärta. du kommer aldrig få slippa mig. dea<3basse